Testudines Bilddagbok

Vår cocker spaniel flicka, Svarta Malin. Hösten 1992

Hon var så liten när vi hämtade henne. Men hon var en tuff liten flicka, som bet oss i hälarna.  Alltid glad och hennes öron flaxade som vingarna på en fågel, när hon kom springande. 

Hon var vårt allt, denna tid efter vår stora förlust. Malin kommer alltid att få mig att bli glad. 

Fiddlesticks by the sea var hennes första namn. Vi döpte henne till det hon var, Svarta Malin. 

Vi skulle få henne att sova på golvet i sin egna bädd. Men efter den natten hon fick sova med oss i sängen. Efter det var hon rumsren och väckte oss inte på morgonen. Hon var helt nöjd med att få vara med oss. 

Så liten och så mycket liv och all glädje du gav oss. Du räddade oss Malin.  Glömmer dig aldrig.  // Jörgen 

2017-09-21 21:14   Sten Björklund

Ja, man blir väldigt fäst vid djuren. Har haft två King Carles Cavalier själv. Nu har jag ingen men passar en om dagarna. Ofta får den bli kvar även under nätterna. Den har aldrig dresserat men lyder väldigt bra även om den går löst.
Sten

Svar från skalman-63 2017-09-22 09:49

Har idag en Jack russel och en blandning mellan Jack russel och Papillon. De går inte att ha lösa, ofta lyder dom men kommer en katt eller hare så sätter dom efter den. // Jörgen

2017-09-21 22:38   tomazon

Vilken sötchock den där Malin.

Hunden är sannerligen människans bästa vän.

Svar från skalman-63 2017-09-22 09:50

Tack! Hon var det. // Jörgen